Imorse började färden mot Norge. Resan har gått bra. Uno tyckte att renarna kunde liftat med honom i buren.

Vi lunchade i Kiruna där det blev promenad men även i Björkliden stannade vi som alltid till vid Silverfallet.

Isbad

När vi närmade oss riksgränsen var det mer vinter än sommar.

Så fort vi passerat gränsen kom regnet. Det regnar alltid när jag är i Norge. Vi körde ytterligare 15 mil innan vi var framme vid vår lägenhet. Först var tältplats bokad i Tromsö, men efter en prognos med regn så bokade vi torrt sovställe i Nedre Bardu.
Lägenheten är typ ny och här finns allt utom tv. Hundarna bor gratis, gratis wifi, superrent, hyfsat billigt och stort.

Imorgon är det ca två timmar till utställningen i Tromsö.

Ikväll fick jag springa ut till glassbilen och hämta ett paket med tre glassar från Hugo och Celine. Det var en av alla våra vinster. Presentkortet var på Lickn liver men det var slut så istället fick jag tre olika, mycket bättre för då kunde även Uno smaka. Han fick laxsmak och Wili fick älg. Båda två gillade det och Wili var salig.

Wili fick besök av laserkvinnan på eftermiddagen. Han hade en ytlig sträckning i ländryggen och hade avlastat till höger. Inget allvarligt. Lite laser och knådning och ingen rundbana på 4 veckor, annars inga restriktioner.

Nu har det blivit sommar här uppe, 20-25 grader. Vi hängde nära vattnet i helgen. 

Det blev en tur till ön, trots värmen. Wili ville dit och leta efter Moja men hon var inte där.

Efter ett tag fick Wili följa med husse och fiska och Uno fick härja. Han fick sina ryck men värmen var påtaglig. 

Sen blev vi upphämtade.

Idag var det för oss säsongspremiär på rundbanan. Varmt idag med. Uno var tokladdad och det gällde att se till så att han inte fick värmeslag innan start. Wili sprang först. Han for iväg men stannade innan första raksträckan tagit slut. Då trodde jag att han var påverkad av värmen men det visade sig att han skadade sig i starten. Troligtvis en sträckning vänster bak. 

Idag fick jag testa släppkopplet som jag beställde från USA i vintras. Jag hade inte lyckats hålla honom utan och kopplet funkade utmärkt. Han sprang fint men sen fick vi problem. Uno vägrade släppa trasan. Trots munkorg så lyckades han bita tag i tygtrasan. I över 5 min försökte vi få loss den men han hade ett bra tag med framtänderna. Till slut så lossade den. 

Uno verkar hel efter dagens löp och förhoppningsvis kommer laserkvinnan till Wili under nästa vecka.

Med den här bilden vann jag 400 kr av Moderna djurförsäkringar att spendera i Pongos webshop. Det var rea på Ruffwear selar och då slog jag till. Har länge velat testa om denna sele sitter bra på Uno men varit rädd för att den skaver mellan frambenen. Nu kan jag testa utan att riskera något och om den inte är bra går det ju att sälja den. Jag tycker att den sitter ungefär som Metizoselen som han har sedan innan. Ruffwear sitter inte heller helt på plats men det är absolut en av de bästa hittills. Om han kommer att få skav återstår att se.

Idag åkte vi till stugan en sväng. Det var inte säkert att isen hade gått än men det visade sig att den var borta. Uno blev överlycklig över att det fanns vatten att plaska i. 

Moja var mest glad över att det var eldat i stugan så hon slapp frysa.

Hon fick även lyftas över vattnet för att ta sig till bryggan.

Efter några timmar åkte vi ut till ön. Uno var superglad och kunde knappt vänta tills vi var framme.

Först fick Wili chansen att springa men han var lat så det fick bli fiske med husse istället. Moja stannade dock kvar och vi gick på upptäcksfärd.

Uno hade fullt upp med att försöka nå fåglarna i vattnet. Det var högvatten och pga det så var delar av ön under vatten och han kunde traska ut en bit i sjön. Han höll på länge men utan att simma.

Sen gav han upp och hittade på annat istället.

Till slut hittade han ett byte, en plastdunk, som han roade sig med.

Efter 50 min var det dags att åka hem igen.

I förmiddags besökte vi stranden. Det var ett kärt återseende men isen hade inte riktigt släppt taget.

Uno dampade loss i leran.


 

Tur att det fanns vatten i närheten...

Idag blir Uno vuxen. Vid tre år anses podencos ha mognat, och visst är det en enorm skillnad mot när han var yngre. Spökåldern är borta och självförtroendet börjar komma tillbaka. 

Vi började dagen med presentöppning.

En ny kampleksak från mormor och morfar.

På eftermiddan fikade vi på hundcafét. 

Efter ett tag såg det ut så här, något som verkligen aldrig skulle ha hänt för 1 år sedan.

Passade på att väga in dom och Uno har nu nytt rekord med 30 kg. Då har han ändå ätit dåligt en tid eftersom det funnits löptikar.

När vi kom hem var det paket igen. Denna gång en Dogbox från Nina Ottosson. Hunden ska släppa ner en kloss i hålet och då trillar det ut godis. Mycket roligt tydligen men än så länge är dom i inlärningsfasen.

Idag var det Wilis tur att glänsa i ringen. 3 basenjis var anmälda. En champ hane, en champ tik och så Wili som veteran. Det var domarändring men för mig spelade det ingen roll. Jag började med att slå läger vid ringen. Som tur var fick vi gå på gräset. Lite snällare mot tassarna än grus. Vädret var växlande moln och sol med lite bris och ca 10-15 grader. Ganska perfekt utställningsväder. Moja och Uno var med som hejarklack.

Den första hanen som var inne blev mätt på bordet eftersom domaren tyckte han var stor. Då tänkte jag att det var kört. Den hunden fick VG. 

Jag vet inte vad som hade hänt med Wili men han flög fram i ringen. Helt grym var han på att visa upp sig. Domaren var inte speciellt imponerad över hans huvud och påtalade flera gånger att hon inte såg rynkorna, något jag tror var solens fel + den långa pälsen. Däremot gillade hon resten av hunden, trots hans storlek. Han blev bästa hane med ck och BIR veteran.

Sen var det tävlan om BIR och BIM. Jag hade hört tikens kritik och tänkte att där har vi iaf ingen chans men än en gång så flög han fram i ringen och tack vare hans rörelser så blev han även BIR! Gammgubben kan än. 

Jag packade ihop mitt läger och medans vi väntade på finalerna så roade sig Moja och Uno i lekparken.

Uno var så himla glad hela dagen. Han tyckte det var lattjo att vara på utställning och vi tränade lite.  Moja fick också ta några svängar i ringen.

Till slut blev kl 15 och finalerna började. Först var det veteranfinalen med samma domare som rasbedömningen. Wili var fortfarande på hugget men i förhandsgranskningen behövde han inte direkt anstränga sig eftersom domaren redan dömt honom under dagen.  Det var många veteraner med och jag hade verkligen inga förhoppningar. Återigen sprang han fantastiskt bra i finalringen. När vi hade sprungit långsidan och en kortsida så vände sig Wili om och tittade jätte nöjd på mig. Jag höll på att snubbla över honom. Vi blev utplockade tillsammans med 5 andra och så fick vi springa fram och tillbaka samt ta en runda till. Wili slutade som BIS 3a veteran!

Sen var det gruppfinalen. Han var fortfarande taggad och gjorde sitt bästa. I finalringen gick domaren först förbi oss medan hon tackade av hundar men sen kom hon tillbaka och då åkte Wili ut. 

Det här kanske var den utställning som han har sprungit som allra bäst. Han hade verkligen något extra idag och jag hoppas att det håller i sig.