Igår kväll har vi varit i Pite och gjort doftprov i eukalyptus. För att få tävla i nose work måste hunden först ha ett godkänt doftprov, så att man vet att den vet vad den letar efter. Nose work är en ny sport och det ska efterlikna ex narkotikasök. I tävling är det 4 olika sök men på doftprovet är det alltid 12 kartonger som är i två eller en rad. I en kartong finns en droppe eukalyptus och föraren ska kunna läsa av sin hund när den hittat lukten. När föraren tror att hunden hittat rätt kartong ska hen räcka upp handen och säga "markering". Hunden får inte göra sina behov på banan och inte trampa eller demolera kartongerna. Ekipaget har 3 min på sig och föraren får prata med hunden och hjälpa den att fokusera men inte röra kartongerna. 

Vi har tränat massor i ca en månad. Hemma har det inte varit några problem men när vi varit iväg så har Uno haft svårt att koncentrera sig. Han har också fuskat en del och fryst vid fel låda, eller så är han så känslig att han fryser även vid en låda som råkats smittats. Jag har dock lärt mig massor på detta. Uno behöver mycket tid på stället innan han börjar söket. Ikväll var vi på plats ca 1 tim innan han skulle starta. 

Wili hade svårt att låta bli lådorna i början men i slutet har det inte varit några problem. Denna vecka upptäckte vi mjukostens dragningskraft vilket har gjort Wili fruktansvärt taggad och när han hittat doften så kollar han på mig för att få ost. Han som kan irra som en tok i skogen när det gäller viltspår är raka motsatsen när det gäller nose work.

Moja är inget NW ämne. Hon tar hellre sönder kartongerna och jag orkar inte lära om henne. Hon får vara maskot och istället göra vanliga godissök.

Först ut var alltså Uno. Mina farhågor om att han skulle skita i söket och sniffa runt på annat istället var onödiga. Han gjorde ett helt klockrent sök, kanske rentav det bästa någonsin. Lugnt och metodiskt och noggrant luktade han igenom alla lådor tills han frysmarkerade vid rätt låda. Inga tveksamheter och godkänt. Domaren sa att detta var det mest fascinerade hon sett. Jag sa att vi gått hennes webkurs. Hon gav lite tips på hur jag kan få honom snabbare men tyvärr så är detta sega hans stil och jag tror det blir svårt att ändra. 

Sen var det Wilis tur. Han gick i grupp två och då var banan och rätt kartong flyttad. Wili skötte sig mycket bra och hittade rätt kartong direkt. Jag ville ändå att han skulle  gå igenom alla och han fortsatte fint. När han återigen visade mig rätt kartong så sa jag "markering". Godkänd med beröm. Domaren tyckte det var bra av mig att kunna läsa hans små signaler. 

Nu kan jag alltså tävla med båda två. Jag kollade hunddata och enligt den finns det två basenjis sedan tdigare som har godkänt doftprov. Dock verkar Uno vara den första i Sverige, iaf enligt dom resultat som registrerats. Dessutom har jag spanat in en tävling i Varberg i juli. Nu är det hårdträning som gäller!