Igår em åkte vi till stugan. Det var okej väder men blåste en del. Vi tog skotern till andra sidan sjön för att hitta lä. Det fanns ingen lä men det blåste iaf mindre. Moj var sur för att det blåste och Wili var inte heller speciellt glad. Uno däremot sket i blåsten och hjälpte husse med fisket.

Surhund.

Skrynkelhund.

Här ser man verkligen hur försiktig han är med fisken. Inte en skråma får dom och efter någon minut släpps dom tillbaka igen.

Idag var vädret likadant. Jag började dagen med att lägga tre korta viltspår. Spåren var ca 100 m och det var så långt som det var snöfritt på södra sidorna om bergen. Därefter gick vi en långsväng. Det var enkelt att promenera på isen då föret var bra. Wili och Uno fick också springa med skotern en runda. 

När spåren fått ligga flera timmar så var det dags att spåra. Wili gick mycket på vinden och var 0 noggrann som vanligt. Moja däremot var väldigt noggrann. Hon stannade upp några gånger och verkligen studerade blodet. Vinklarna var klockrena. Precis så som hon brukar inleda spårsäsongen. 

Uno gick ett av sina bästa spårningar. Även han klockren i vinklarna. Jag fick bromsa honom eftersom han har en tendens att dra på, men det stör honom inte. Han var jättemallig över sin klöv och kom och visade upp den, något som han inte gjort innan. Efteråt fick han gnaga på benet ett bra tag innan jag mutade av honom det. 

Sen hjälpte han husse med fiskdammen. Fiskarna skulle tillbaka till sjön men det var lättare sagt än gjort.

Nu är vi hemma igen eftersom det ska bli sämre väder.