Mitt i frukostbestyren gick jag se att Uno höll på med något på gräsmattan. Det tog två sekunder så ser jag att något flaxar. En fågelunge hade lyckats ta sig in på tomten.
Min första tanke var att den dör innan jag kommer fram. Min andra tanke var det orimliga i att Moja som var någon meter därifrån inte brydde sig (!).
Jag sprang ut och skrek nej, nej, nej men Uno fortsatte att dutta på fågeln. Äntligen en häftig leksak verkade han tycka. När jag var framme insåg han att leksaken var i fara och skulle flytta på den så att jag inte skulle ta den. Då tog jag i för kung och fosterland och skrek NEJ! ! Uno backade undan och jag lyckades få tag i fågeln, ivrigt uppbackad av Uno.
Jag undersökte den och den var faktiskt hel. Gick till grannen och frågade om han visste vart dom brukar hålla hus. Han hade hört fågelungar vid andra sidan vägen så jag gick dit. Stod där några minuter för att se om någon stare skulle uppenbara sig. Ungen höll på att somna i mina händer men så plötsligt kom en stare och satte sig i ett träd. Direkt vaknade ungen till och kvittrade. Det var ingen tvekan om att detta var mamma eller pappa för den stora fågeln blängde argt på mig. Jag släppte ner ungen som utan problem hoppade och flaxade in bland träden. Föräldern följde efter mig i ett försök att skrämmas men jag tog det som ett tack.
Nu hoppas jag att lillbäbis snart lär sig flyga och att den inte kraschar i vår trädgård.