Nu är det nästan som vanligt här igen. Uno är inte stressad längre och Wili bryr sig inte så mycket om Moj.  De flesta avspärrningarna är hävda. Den som är jobbigast är Moja. Hon får sina ryck och då lämnar hon inte Wili i fred. Han vill bara att hon ska lägga av. 

Jag vet någon som längtar efter djupsnö att hoppa i, plogkarmar att spatsera på och nysnö att spåra i. Än så länge får han hålla till godo med det som erbjuds.