I morse gick vi hängbrorundan. Mitt på bron mötte vi två små pälsbollar som skällde frenetiskt. Uno undrade varför dom var arga på honom och han tyckte det var läskigt att passera. Givetvis fick han godis efteråt. Detta var första gången som jag har sett honom rädd. 

Sen dröjde det inte många meter innan det kom en person på rolerblades och stavar och körde om oss bakifrån. Detta var ännu läskigare och Uno gav tom ifrån sig ett skall. Efteråt var han lite skakis och gick med ragg ett bra tag. Som tur är är inte trollen rädda för något (förutom veterinären) så förmodligen känner han sig trygg i deras sällskap. 

Nu har Wili börjat acceptera Uno. Han har väl insett att det går inte att bli av med honom. Wili bryr sig inte längre om att morra när Uno ska upp i soffan, iaf inte alltid. Det händer fortfarande men då lite mer för att hålla honom på avstånd så att han inte får för sig att bitas. När vi är ute och går så är det alltid Wili som Uno ska busa med så det verkar ändå som om Wili är hans idol. Igår kväll skulle alla tre busa när vi gick. Det var Moja som började. Detta har dom inte gjort sen Uno kom hit så nu börjar allt bli som vanligt igen. 

Uno tycker att det är väldigt jobbigt när vi äter. Spelar ingen roll om vi sitter i köket eller vid tvn. Han måste bara hitta på hyss så att han får lite uppmärksamhet om inte tiggeriet går hem. Att sno saker under soffbordet är en höjdare. Då kommer matte som en raket, varje gång.