Äntligen mildare ute, -9, säger Wili och jag. Det betyder nämligen att vi kan gå längre promenader igen. Moj är väl sådär nöjd över detta. Gick i Pagla och började med att följa den oplogade men upptrampade vägen mot fortet. Tog hundarna precis innan vi kom ut på vägen. Tur det eftersom det stod en flock med militärer som fikade. Moj tyckte dom va lite läskiga men Wili hade nog helst velat va med å leka kriga. Sen gick vi upp på vägen genom skogen. Den va mindre upptrampad än den förra men någon hade gått där iaf. Wilis spricka på ena framtassen gick upp och han lämnade blodspår efter sig. Halvvägs genom skogen hade människan som gått före vikit av men vi skulle rakt fram. Det blev till att pulsa i knädjup snö. Vi kom till bilen till slut och Moj va överlycklig.