Då har jag avverkat min fjärde special! Denna gång på Härjarö. Resan började med nattåg från Boden. En "bekväm" resa då vi bara var två människor, två hundar och en katt i kupén. Wille ville ligga i sätet så det fick han ända tills det var dax att sova. Moj intog Zeldas present och låg där hela tiden.

Vi mellanlandade i Stockholm på morgonen. Det var nästan läskigt va lite folk det var, men så var det också tidigt. Och varmt! Höll på att dö när jag gick med min 100 kg ryggsäck. Försökte hitta gräs så att hundarna kunde bajsa men det var det snålt om. Vi slog oss istället ner utanför Aftonbladet.

Sen drog vi vidare till Enköping. Även det tåget var relativt öde.  Trollen fattade inte att man inte fick vara i den markerade rutan..

Väl framme blev vi hämtade av Leif som körde in oss till utställningen. Duscha var mitt första mål... Det var bara att gå vidare från duschen till ringen. Ingen vila. Värmen var grym under dagen och i stort sett alla hundar flåsade, utom mina. Moj ville sola.

Och han med vinterpälsen använde sitt nya täcke. 

Det verkade hjälpa bra för han var alert i ringen. Domare var Wilis pappas ägare. Han fick bra kritik men hon tyckte att han var lite för stor. Jag hade räknat med VG pga pälsen men han fick excellent med CK, dock oplacerad, och gick vidare till bästa hane. Oplacerad även där såklart. Sen fick han biljett till bästa rörelse. Där blev han uttagen i gallringen, jag tror vi var fyra kvar men vann inte. Domaren stannade oss på väg ut från ringen och sa att hon älskade min hund men att han var lite stor. Hon tyckte att han rörde sig perfekt fram och tillbaka. Kul! 

Vi träffade henne igen på kvällen när vi var ute med hundarna och då sa hon återigen att hon tyckte mycket om honom, undrade hur gammal han var och vad han hette.

Dag två ställde jag en valp som heter Pixie. Underbarare hund får man leta efter! Hon stod som ett ljus men jag fick jobba med henne i rörelse för hon gillar inte kopplet. Tydligen brukar hon rulla när hon springer men jag lyckades ha henne på benen. 4e bästa tikvalp blev resultatet.

Sen var det specialklasserna. Moj var givetvis med i bästa öron, klassen som hon har vunnit varje gång hon deltagit. Så även denna gång. 

Moja fick även träffa sina uppfödare och sin bror. Alltid lika kul. Hon känner igen alla, även brorsan och viftar på knorren åt honom. 

Färden hemåt började på ett fullsatt tåg. Djurkupén var full så vi fick sitta i gången utanför. Satt i trappan och pratade med en tjej som hade en 

I Stockholm gjorde vi samma sak som förra gången. Denna gång var det betydligt mer folk och i stort sett alla som gick förbi oss tittade på hundarna, log, gjorde tummen upp osv. Värsta turistspanet var dom. Jag lyckades hitta gräs vid Rosenbad men Moj ville inte kissa. Hon hade ju precis gjort det sa hon. Ja ja.

På nattåget var det redan två hundar och en matte när vi klev på. Dom skulle också till Boden. Sen kom det en kille med en till hund. Som tur var var alla hundarna snälla. Mina var helt däckade och sov hela resan förutom i Sundsvall där jag rastade dom. Moj ville inte kissa... 

Efter rastningen började en hund hosta. Det visade sig att den antagligen hade kennelhosta och hade varit dålig tidigare. Tack för det! Då hade det redan gått flera timmar och det var ingen idé att försöka flytta på sig. Nu håller jag tummarna att inte mina blivit smittade. 

Jag lyckades inte ta ett enda vettigt kort under hela resan. Skyller på värmen. Om någon lyckats fånga mig eller mina hundar på bild så får ni jättegärna säga till.