Vi har inte varit på övningsfältet på Kusträsk under hela vintern. Idag fick jag tänka om när jag som vanligt släppte doggsen där vi brukar gå. Wili tvärstannade efter några minuter. Jag ropar men han lyssnar inte utan bara stirrar. Jag ropade igen och då kom han. Det visade sig vara militärer vid Svartsjön. Som tur var ville han inte springa och hälsa på dom vilket jag alltid trott att han skulle göra. Bara att vända om och åka vidare, till Kusträsk. Där var det militärfritt.

Ljuset var magiskt som det brukar vara där på toppen. Tyvärr hade jag inte med mig kameran. Trollen var glada och nakna så det blev en del bus.

Jag brukar använda mig av naturen för att dom ska få kämpa lite extra. Här en snöhög.
 

En kant.
 

En vägpinne.
 
  Bus!