Entuciasmen var överväldigande när jag berättade att vi skulle ta en tur i skogen. 

Wili däremot var lycklig och sprang och sprang. Det var oplogat men som tur var hade någon gått där innan. 

Solen skymtades vid horisonten och färgade himlen i massa färger.

Hur man väcker en basenjitik ur vinterdvalan. Funkar varje gång.

Så här såg det ut när vi skulle ut på lunchen. Jag kan hålla mig heeeela dan lovade Moj. Iväg kom vi till slut. Först var vi förbi BD buss och lämnade kragen. Perfekt att vara i fikarummet och tigga pepparkakor från chaffisarna tyckte Moj och hade hellre stannat där. Jag tyckte istället att vi skulle fira att Wili är symtomfri genom hans första lösa promenad på en månad.

Väldigt onödigt tyckte pricken där borta. Det var bara högst 5 cm snö och -6 grader. Efter ett tag gav jag upp med att gå och hämta henne hela tiden då hon bara stannade och tjurade så jag tog hennes lina.

Wili däremot protesterade inte men han var inte så galen som tur var utan höll sig ganska lugn.

På väg hem blev det iaf lite fart på dom små benen och då passade jag på att köra lite offroad. Promenaden blev kortare än planerat pga strejken men dom är ändå trötta efter 40 min pulsande i nysnön.

Frakt tillkommer.

Nu är korten till årets julkort tagna. Här kommer några behind the scene. Alla hade bra tålamod och det gick över förväntan snabbt. Men så hade vi ju tränat innan.

Från -23 i söndags till + 6 idag. Inga kläder för lillfjant på promenaden.

Kl 10.00 såg det ut så här hemma. Ingen hade gått upp. Kanske visste dom hur kallt det var ute?

Matte vann även denna dag och alla överlevde promenaden. Wili har så mkt spring i benen men än återstår en veckas koppelpromenad enligt veterinären. 

Prinsen på ärten