Efter jobbet åkte vi iväg till skogen för promenix. Båda var i långlina.

På vissa ställen var det blött och på andra halt.

Wili lyckades tro att det låg is på en djup vattensamling, men det gjorde det inte vilket han märkte när han sprang rätt i. Halvvägs i pölen stannar han och stelnar fast. Han vågade inte röra sig för han visste inte om det skulle bli djupare. Den minen var obetaldbar! Jag fick typ dra upp honom på land.

När vi nästan var framme vid bilen var det bus på g. Just där var det is och halt. Wili skriker som en stucken gris och lyfter vänster bakben så högt han kan. Brutet? Ur led? Det är iaf vad skriket sa...

Jag kommer fram, lugnar ner honom, känner igenom och han sätter ner benet. Går sen men haltar lite. Antagligen stukat sig alternativt gjort nåt med ryggen för än är han inte stel, svullen eller varm. Han har lånat Mojs Backontrack täcke och ligger i soffan och tycker synd om sig själv.