Nu är årspremiären av viltspårning avklarad.

Den var klart godkänd och Moja visade åter vad hon är bäst på.

Dock klantade matte till det lite i starten. Råkade starta på fel ställe (trots att jag hade snitslat...). Men efter långa undrande blickar av Mojs samt lite traskande i skogen hittade vi rätt och då gick hon som på räls.

Wili fick som vanligt ett lättare spår. Han var faktiskt duktigare än han brukar vara. Förr har han blivit så exalterad så han bara har sprungit omkring och letat. Denna gång använde han faktiskt näsan i början. Sen när han börjar känna älglukten av klöven så blir han ivrig och börjar leta istället för att spåra. På rätt väg iaf!